Bokmässodebuten


Vid det här laget tycks många både ha hunnit berätta allt de varit med om, tömt kameran och läst ut hela högen böcker de köpte på sig. Jag är lite avundsjuk på den kategorin av människor men samtidigt har det varit skönt att få gotta mig lite åt upplevelsen på egen hand. Det var definitivt överväldigande! Eftersom jag bara var på plats under lördagen ville jag få ut absolut mesta möjliga av dagen. Min planering med vilka jag ville hinna träffa och vad jag letade efter för böcker for all världens väg redan när jag satte fötterna på mässgolvet. Fast jag är inte ledsen för det. Det blev många möten med andra människor som jag inte hade väntat mig att träffa. Och nästa år kan jag göra en bättre plan. Jag hade trots allt ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Men egentligen var det som ett jättestort inomhusscoutläger. Fast med böcker istället för surrning och kvällens köksmingel pågick hela dagen.

Inom loppet av de cirka 6 timmar jag var där hann jag med att gå vilse nästan lika många gånger som jag vände mig om. Några montrar verkade förfölja mig medan andra helt enkelt sprang och gömde sig när jag kom i närheten. Detta till trots lyckades jag köpa på mig en ansenlig mängd böcker som jag inte hade haft en tanke på när jag kom dit. Några planenliga köp blev det, men de flesta punkterna på inköpslistan står tyvärr kvar.

En sak som slog mig ganska tidigt är att böckerna visserligen är en stor del av mässan, men det viktigaste är människorna. Det är alla samtal som pågår i och runt montrarna som är ”grejen”. Om det bara hade varit böckerna skulle man lika gärna kunna gå in på Fnac eller vilken jättebokhandel som helst. Men skillnaden är att där börjar knappast kunder och författare spontanprata med varandra om allt och inget. Inte i samma utsträckning i varje fall, eller med samma familjära känsla. Stämningen var verkligen på topp, trots trängsel, syrebrist och bastuvärme. På tal om familjärt: lunchen avnjöts i sällskap av min favoritfaster och två av världens bästa kusiner. Nästa år får vi väl ta dit resten av klanen också och klara av hela släktträffen när vi ändå är igång. Så om du ser ett stort gäng klädda i likadana tröjor och färgglada hattar under nästa bokmässa - är det förmodligen inte vi.
Dessutom träffade jag supertrevliga K1:are och samtalen rörde sig naturligtvis kring bland annat skrivande, böcker och relationen mellan författaren och läsaren. Vi kunde så klart inte hålla oss utan gjorde en utvikning om ”K1-spotting” (alltså vilka andra som synts till, inget annat). Tråkigt nog missade jag det ”riktiga” minglet, men nästa år hittar jag säkert dit.

Lika plötsligt som bokmässodagen börjat tog den slut. På vingliga ben och stapplande steg kom vi ut i kvällsluften och fick äntligen andas lite storstadsluft. Det var knappast avgaserna som fick huvudet att snurra värre än ett dockhuvud i skräckfilm. Ett väl förrättat värv firades på café med te och kladdkaka i kusinsällskap innan det var dags för mig att hoppa ombord på bussen hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar