Porrchock i barn-tv

Inför mitt nya barnboksprojekt har jag tittat en hel del på barn-tv. Tanken var att jag skulle få en uppfattning om vad barn samlar på sig för referenser och på vilken nivå språket ligger. Visst har jag fått en del klarhet i de frågorna, men den överskuggas av mina intryck av dessa barnprogram.

Låt oss börja med "Lata Lucy", programmet som redan i titeln fördömer barns kreativitet och sedan ägnar varje avsnitt åt att pränta in i ungarna att det aldrig lönar sig att hitta på andra sätt att göra saker. Det är mer än tydligt att manusförfattaren är bitter över att själv ha dött kreativitetsdöden då nästan alla repliker påpekar hur lat Lucy är och för att fylla ut de kvinnliga  röstskådisarnas arbetstid har det lagts in ett antal passager som helt enkelt går ut på att stöna som en porrskådis på repeat. Jag skulle bra gärna vilja veta vad syftet med oväsendet egentligen är, det är knappast något ungarna har nytta av att ta till sig. Inte ens om de överväger en tenniskarriär!

Sedan är det alla språkliga brister! De som ansvarar för översättningen av Postis Per kommer inte undan bara för att jag inte hittar klippet just nu. I avsnittet om det skenande tåget  förekommer följande replik (jo, det var så traumatiserande att jag minns det än!): Person A: "Ja, jag brukar ju ta med mig Gullan till veterinären regelbundet. Men det är väldigt dyrbart". Allvarligt? Vad betyder det? Inget, helt enkelt! Ordet ni söker är "dyrt", inget annat.


En annan vanlig språklig miss i barnprogram är felanvända uttryck. I ett avsnitt av Mamma Mirabelle (som någon tydligen inte heller vill kännas vid längre - jo, jo!) ser ungarna lite slokna ut varpå Mirabelle utbrister att de "ser längre ut i ansiktet än ..." avslutat med en fyndig liknelse. "Fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel!" för att låna ett uttryck från Brasse Brännström som var med på den tiden barnprogram faktiskt var pålitliga språkinlärningskällor. Det är inte samma sak att vara lång i ansiktet på svenska som det är att vara det på engelska och det finns ingen anledning att eftersträva någon sådan assimilering heller.

Vi borde inte behöva lagstifta om att alla barnprogram ska lämplighetstestas eller godkännas av ett språkråd innan de visas. Det borde räcka med sunt förnuft och mediokra språkkunskaper för att bedöma om ett program är redo för rutan. Frågan är bara var dessa talanger finns?

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig, blir allergisk över vissa barnprogram och hur de faktiskt får lov att sändas.
    Vad spännande med barnboksprojekt, berätta gärna mer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att höra att jag inte är ensam! :)
      Skriver du också för barn? I nuläget har jag precis passerat idéstadiet så jag kan inte berätta särskilt mycket om det. Tänker mig att målgruppen är 6-9 år och huvudpersonen heter Stina. Man kanske kan säga att det är lite som jag önskade att Nalle Puh skulle ha varit när jag var liten.

      Radera
  2. Vad spännande.
    Jag skriver främst för barn och ungdomar men breddar upp mig nu och tar plats i vuxenlitteraturen...
    Du försvann från min blogg??

    SvaraRadera
  3. Så du började från början och jobbar dig uppåt? ;)

    Försvann jag?! Varför gjorde jag det? Får ta fram kartan och kompassen och se om jag kan sluta vara vilse i cyberrymden, då.

    SvaraRadera