Bokfest och muminpest

Om DN-Kulturs monterprogram för bokmässan kan dyka upp i nyhetsflödet på Facebook lite mer än en vecka i efterskott så får jag blogga om mina timmar på mässgolvet nu också.

Det är klart att jag hann med några mindre fadäser. Mittemot SF-bokhandelns monter satt en gubbe och skissade på en Joakim von Anka. Medan folk runtomkring mig tydligen häpnade över denne talang koncentrerade jag mig på det viktiga: hitta kusinen! En kvart senare fick jag höra att det var Don Rosa och att jag borde ha varit mer uppskattande. Lite orättvist, tycker jag. Jag uppskattade faktiskt enormt mycket att ha hittat min kära kusin, på bara några minuter.
För att inte tala om Hois monter där kusin och jag överfölls av en man som under ett otäckt välpolerat leende hade mage att förutsätta att vi letade efter deckare! Vi överväger naturligtvis rättsliga åtgärder mot denna fräckhet. Det kan inte annat än klassas som förolämpning
Och det cirkulerade ett mumintroll i en del av lokalen. Han ska inte tro att jag har förlåtit honom och de andra muminsarna för den där gången när jag var 5 år och drömde feberdrömmar om att de rullade jättesnöbollar efter mig. Morbida trolljävlar! Första bästa flyktväg var uppför en rulltrappa till den massivt fullpackade seminarievåningen. Alltså, som i fullt. Hade folkmassan fått flytta in i lådor för packad sill hade den fått torgskräck! Det blev helt enkelt till att försöka vända och göra ett nytt flyktförsök tillbaka ner. Lyckligtvis hade den otäcka mumintypen hunnit försvinna bort i mängden vid det laget.
Sen är det klart att jag inte såg riktigt alla de programpunkter jag hade hoppats på. Dels för att jag dubbelbokade mig nästan hela tiden och dels för att det trots allt inte blev en heldag.

Men guldkornen, eller snarare guldtackorna, var förstås att byta några ord med både kusiner och skrivarvänner. Dagens höjdare var att lyssna på Dick Harrison och hans anekdoter från ett medeltida Söderköping. Och de bästa köpen var fyrtal i Erland Loes romaner. Sen glömmer jag förstås inte den skicklige tecknaren - uppskattar visst tecknare! - som satt i ett litet bås (intill några killar som startat förlag för att ge ut en ungdomsfantasyserie, fast än så länge finns bara den första boken - verkar lovande!) och massproducerade den ena sagolika naturupplevelsen efter den andra. Någon som vet vem jag menar och vad han heter?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar