Går in i väntans tider

Det är något speciellt med den där känslan av att ha avslutat någonting. Blandningen mellan vemodet i att någonting tagit slut men samtidigt en stolthet i att ha genomfört det.
Den finns där när en bok är slut. När sista ordet är läst och boken ligger ihopslagen med baksidan upp. Visst kan man vända på den och återse framsidan om man tycker att den är trevligare. Men det förändrar inte känslan. Man vet redan vad som gömmer sig mellan pärmarna och det är svårt att inte sakna tiden alldeles nyss när man fortfarande kunde överraskas av den. Samtidigt kan man stryka fingret över boken och känna att alla de där sidorna, alla tecken och ord och meningar, finns nu inuti en själv. Klart att man kan känna sig stolt över det.
Och känslan finns när en bok är färdigskriven. När tecknen, orden och meningarna gjort den omvända resan från ens medvetande ner på pappret. Det är nånting som har lämnat en, men som ändå inte försvunnit.
Det är en känsla jag får bära nu. När det första utkastet på min kokbok är färdigt. Det kommer säkert att behöva ses över igen innan det går ut på sin förlagsrunda. Nu ska det först ta sig förbi testläsarnas granskande blickar och smaklökar.Väntan. En oändligt lång väntan, hur fort de än läser. Och det får känslan att långsamt förändras. Från stolthet till förhoppning och viss oro. En ny fas i de cykler som hör till när en bok kommer till världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar