Käre herr president!

Jag undrar hur det känns att vara den som tog makten för sin egen vinning. Jag undrar hur det känns att sitta på sitt kontor och veta att folket saknar hus och hem. Jag undrar hur det känns att vara regent över så många att det kanske inte gör något om miljontals flyr. Jag undrar hur det känns att dagligen ta emot besked om massakrar, våldtäktsstrategier och barnsoldatsrekrytering. Jag undrar om det känns att det är ens eget folk det handlar om.

Jag undrar hur det känns att vilja styra ett folk man föraktar. Jag undrar hur det känns att hålla så hårt i makten att man tappar kontrollen. Jag undrar hur det känns att gå i sin faders blodiga fotspår och bakom en mask av demokrati sälla sig till leden av diktatorer. Jag undrar hur det känns att använda pengar som kostar folket dess värdighet. Jag undrar hur det känns att utblotta dem man ska tjäna. Jag undrar hur det känns att ha all makt och ändå vara maktlös. Jag undrar om det finns en gräns, när man inte längre skäms över vad man har gjort och gör. Jag undrar har presidenten någonsin gråtit över sitt förlorade land och sitt folks förbannelser.

Jag undrar när Kongo ska bli fritt. Jag undrar när kvinnorna och barnen ska få frid. Jag undrar när männen ska få lägga ner sina vapen. Jag undar när folket ska få leva. Jag undrar när Kongo verkligen ska bli en demokrati.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar