Tintin eller Kongo

Jag gjorde inga nämnvärda kommentarer i Tintin-debatten när den blossade upp somras. Men jag betraktade den. Följde med i argumenten för och emot att plocka bort Tintin i Kongo-albumen. Någon menade att om nu kongoleserna själva tycker om serien tillräckligt mycket för att bygga en turistattratraktion kring det, varför ska vi då ta det ifrån dem? Någon menade att det inte finns någon rasism i ett seriealbum som bara bär på en tidstypisk bild av afrikaner. Någon vägrade låta biblioteken ägna sig åt censur. Någon ville inte att vi skulle låta Tintin sopa igen Leopold II och Belgiens folkmord och vanstyre.

Maria Robsahm har rätt. Vi får inte glömma hur Kongo exploaterades och befolkningen led. Vi får inte glömma hur världen teg så länge det gick att blunda för förtrycket och västerlänningarna fick sin del av kakan. Så kom verkligheten ikapp och plötsligt reste sig protesterna. Kongo blev inte fritt men i varje fall befriat från privatiseringen när den är som värst. Oavsett vad Hergé säger om sin egen kännedom om vad som pågått och pågick måste vi påminna oss att uppdraget med Tintin i Kongo var att skönmåla belgarnas närvaro.

Men var det verkligen Tintin som sopade igen spåren av vad som skett? Är det Hergés fel att vi inte läser mer om kolonialtiden i svensk skola och att Kongo hastas förbi i historien som "platsen" där Dag Hammarskjöld dog? Är det Tintin i Kongo som gör att vi inte pratar om det över hundra år gamla bandet mellan Sverige och Kongo i form av missionsarbete? Är det för att Tintin i Kongo uppfattas som en så uppbygglig läsning som vi vägrar att släppa igenom fler nyheter om landet i våra medier, trots att vi har svenskar som bott där i åratal och kongoleser som kommit hit och fått asyl hos oss? Är det för att svenskens bild av Kongo som ett tecknat fantasiland är viktigare än verkligheten? För om Hergé på bara 62 sidor uppnår allt detta förtjänar han någon form av pris! Kanske inte det mest smickrande av priser, men nog måste man i så fall erkänna hans skicklighet i opinionsbildning.

Jag har svårt att tänka mig att minnet av hur Kongo behandlades under Leopolds och Belgiens inflytande gynnas av att Tintin skulle försvinna från hyllorna i våra offentliga rum. Tvärtom är de igensopades spåren nästan de enda spår vi har kvar att minnas med. Det är som sagt inte ett ämne vi uppmuntras att rota i.

Men det mest intressanta med den här debatten är vad den sade om oss. Debatten handlade om att västvärlden har rätt och kongoleserna har, om inte fel så i varje fall mindre rätt. För vi har yttrandefrihet och ett ansvar att inte låta förlegad människosyn falla i glömska. Och visst kan jag hålla med om det. Men vad är det som säger att de som känner sig kränkta har fel? Och vad säger att turistattraktionen är ett tecken på godkännande snarare än ett sätt att leva med den bild som projecerats på dem?
Men mig veterligen var det ingen som stannade upp och frågade sig hur förhållandet mellan västvärlden och Kongo ser ut idag. Det var ingen som såg att själva debatten om Tintin i Kongos rätt att finnas i bibliotekshyllorna i sig var ett slags uttryck för att sopa igen spåren. Genom att prata om de värden som är viktiga för oss slapp vi påminna oss om den exploatering och det lidande folket går igenom idag. Vi kunde alltså prata om Kongo utan att behöva prata om det på riktigt. På det sättet är vi värre idag än våra västerländska förfäder i början av 1900-talet. När de såg bilderna från Kongo reagerade de, men vi blundar hårt och tänker på Tintin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar