Nationalskalden Patricia Oscarson (1850-1910)

En nästan ovan känsla vid det här laget mend förra veckan blev det en del författande igen:


Nationalskalden Patricia Oscarson (född Lins 1850-1910). Som ogift arbetade hon som lärarinna på olika platser i Förenade konungarikena Sverige och Norge. I samband med äktenskapet med luftskeppsföraren Karl Oscarson slog sig paret ner i Stockholm där Patricia började arbeta som krönikör åt tidningen Flaskposten. Hennes texter rönte stor populäritet då hon skrev mer eller mindre regimkritiska poem om livet som det tedde sig i det industrialiserade Förenade konungarikena Sverige och Norge med kolonier. Oscar II själv beskrev henne vid något tillfälle som ”en fläkt av tvivelaktig odör, omöjlig att värja sig emot och därför nödvändig att uppskatta”.

En av hennes mest kända dikter är


"Min motor brister"

Solen går upp i öst
och minner om en höst
då skuggorna på marken
var barnlek i parken.

Men så vintern kom
och tog bort allt det som
var levande en dag,
i nya Sveriges lag.

Styckade, ympade
och själsligt stympade,
nedtyngda av smälek,
berövade sin kärlek.

I väst lockar hoppet:
slut på pengaloppet!
Där frihet kan finnas,
skynda, glöm att minnas!

Biten av vampyren,
trasslad i turnyren,
fångad av demoner,
hörd av (Oscars) mikrofoner?

Jag ser dig där du går,
fasthållen av hjulspår.
Längtan efter frihet,
kostar bara livet.

Uppväckt och monterad,
ej passionerad,
men tillbaks på benen,
i trädet, sågar grenen.

Kugghjulen vibrera:
”Snälla, älska mera!”
När i sorg du rister,
min motor brister.

Det tycks mig alltid att
jag bär en dyrbar skatt:
ditt hjärtas alla slag.
Jag önskar det var jag
i dina andetag.

I varje ångetag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar