Infodumpning - Berättelsens sophög

Infodumpning innebär att författaren gör en utvikning från den faktiska berättelsen för att förklara hur någonting fungerar. I vissa fall kan det vara en hårfin gränsdragning mellan vad läsaren behöver få veta i just den här delen av historien och att författaren blir alldeles för ivrig att berätta mer än vad situationen kräver.

Ofta sker infodumpningen genom om att någon i berättelsen stöter på ett begrepp, en häftig pryl eller en avvikande samhällssyn, men det kan vara i princip vad som helst. Vad de har gemensamt är att författaren harklar sig högtidligt, tar på sig glasögonsmurfens bågar och värmer upp pekpinnen för en föreläsning på temat "Så funkar det".
Det är inte helt ovanligt att det här inträffar redan i prologen. "Hej och välkommen", säger författaren med sin finslipade första mening. "Vad roligt att just du tror att du vill läsa min bok, vänta lite bara så ska jag se om jag inte kan avskräcka dig, för innan du kommer till de intressanta delarna är det några saker du behöver veta först." Och sedan följer en inledning som får Gamla Testamentet att framstå som ett berättartekniskt underverk.

Ibland har läsaren tur med att författaren har tänkt till lite. Eller så kanske författaren helt enkelt är lite mer pedagogiskt lagd än sin kollega i föregående stycke. Så istället för att hålla en monolog på temat så ägnar den här författaren sig istället åt förtäckt infodumpning i form av dialog. Det går till så att man har en person som är helt ny i situationen och som inte drar sig för att visa sin okunskap genom att fråga någon med bättre koll. Som läsare bör man alltså bli misstänksam om det dyker upp en väldigt frågvis figur, för risken är stor att författaren låter omgivningen svara. Inte bara snabba svar som att grymta lite, nicka, skaka på huvudet eller rycka på axlarna - oooh nej! - här kan det bli svar på närmare en sida. Per fråga! Plötsligt kan vem som helst som råkar vara i närheten, från den lilla flickan ute på gatan till den gåtfulle rådsherren som smider sina planer i lönndom, bli hur pratglad som helst.

Men den värsta sorten, den typ av infodumpning som får mig att ta mig för pannan och lägga undan boken, är LÖGNEN! Det går till så att författaren lovar att kusten är klar; nu står det A och det kommer inget B hur mycket läsaren än tigger om det (som om den skulle göra det ...). "Men", kanske det står för att skapa lite dramatik, "det var det ingen som visste!". Och läsaren drar en lättnadens suck över att här finns ett mysterium som kanske kommer att få sin upplösning längre fram. Längre än så hinner man inte tänka för redan i meningen efter börjar författaren förklara, i detalj, hur det förhåller sig med det där som ingen kände till och som läsare vill man bara slå händerna för ansiktet och skrika "Lalalalalalala!" tills man kommer förbi hela passagen.

Utmärkande för fenomenet med infodumpning är alltså dels att författaren har en massa information denne inte kan distribuera på ett genomtänkt och balanserat sätt i berättelsen utan bara slänger den ur sig och dels att det snabbt blir skittråkigt för läsaren. Men eftersom denne sällan har ögonkontakt - eller någon som helst kontakt - med författaren kan den senare fortsätta som om inget hänt. Och det tenderar författaren att göra.

Många gånger bottnar problemet i att författaren är fantastiskt påläst i ämnet och faktiskt fascineras av det så till den grad att han eller hon verkligen vill dela med sig till läsaren - som förhoppningsvis ska bli lika engagerad. Tråkigt nog, för författaren, är det sällan någon som plockar upp en skönlitterär roman för att lära sig allt om ... partikelfysik. Eller vad det nu kan vara.
Och det hjälper inte att författaren har skapat en helt egen och fantastiskt komplex värld med aldrig så intressant syn på politik eller vad som helst som inte har med den faktiska handlingen att göra.

Bara för att researcharbetet måste göras betyder det inte att allt hela tiden måste delges läsaren. Det handlar inte om bevismaterial i en domstolsförhandling. En berättelse är inte en myndighet som måste lämna ut offentliga handlingar så att läsaren får pussla ihop sin egen historia. En berättelse är däremot beroende av att författaren kan sålla bland allt sitt material och få fram det som är viktigt just här och nu för att få med sig läsaren och samtidigt föra handlingen framåt.

Det är jätteviktigt att som författare vara ärlig mot sig själv med varför man tar upp information och hur man gör det. Sedan gäller det att vara tillräckligt sträng mot sig själv för att ta bort sådant som inte är relevant eller som ... så att säga ... kommer för tidigt.
För den kategori av författare som föredrar att infodumpa i dialoger är det dessutom viktigt att ställa sig frågan "Är det här trovärdigt? Allvarligt talat!". Vet verkligen den lilla flickan som leker på gatan vem som styr landet och vilka rättigheter olika folkgrupper har eller inte? Och hur troligt är det att den gåtfulle rådsherren som smider planer i lönndom över huvud taget nedlåter sig till att tilltala huvudpersonen ens om de mot all förmodan hamnar i samma rum? Det jag menar är att bara för att Bond-skurkarna alltid brukar avslöja sina planer sekunden innan 007 smiter undan dödsfällan betyder det inte att det berättartekniska greppet funkar i andra sammanhang.

Ett sätt att ganska enkelt undvika de styggelser som detta inlägg behandlar är att fundera över hur vi själva fungerar i vår egen vardag. Om vi tänker att vi ska rosta bröd till frukost så kanske det kan fungera som ledstjärna i skrivandet, istället för att beskriva att huvudpersonen plockade fram vetebaserad föda för att i en liten eldriven låda hetta upp den till en temperatur som påverkar dess konsistens.

Så låt helt enkelt den stackars rymdcowboyen skjuta sheriffen med den jäkla strålpistolen istället för att förklara hur den funkar! Och kan du verkligen inte stå emot frestelsen att skruva sönder tekniken och låta läsaren skärskåda den så skaffa för sa...gans skull en blogg där du kan lägga ut bonusmaterialet istället.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker du har börjat med en riktigt bra bloggserie med många jättebra och hjälpsamma tips för oss skrivande personer ute i Sverige. Jag vill ge dig en lite award för ditt hårda slit och har därför nominerat dig i min blogg, där du kan svara på lite fina frågor och länka vidare till några andra.

    SvaraRadera
  2. Tack! Jag har några ämnen kvar att avverka och sen kommer jag säkert på fler allteftersom. :)
    Tack för nomineringen, laddar upp med en kopp te och kallar det frukostrast. ;)

    SvaraRadera